Mina läppar har alltid varit en grund i att jag satt mig själv i jobbiga situationer, även om jag är helt förstörd inom mig så ler mina läppar. De flesta säger "Mimmi, du är alltid så glad! Ditt leende smittar av sig" när jag hör de saker känns det alltid som att jag lyckats, jag lurar er alla.... Ibland även mig själv. Vissa gånger vill jag bara förklara hur jag egentligen mår men min rädsla för att tala är alldeles för stor, jag vet att det någon dag kommer att straffa mig... Vilket också är konstigt för jag är inte rädd för vad som kan hända, jag tycker inte ens det är kul att leva...