Jag har börjat inse att mitt liv just nu bara går ut på att jag låtsas som att det regnar hela tiden, jag går ständigt runt med paraply och stövlar fast det enda vatten som faller är de tårar som rullar ner för kinderna, och faller de inte där så sväljer jag gråten och dränker mig inifrån... Ingenting går som man vill men jag vägrar att ge upp saker som jag kanske borde gjort för längesen, tänk om man skulle kunna se nu vart saker skulle leda så kanske man skulle kunna lägga energin på rätt saker...
0